Sadlar om till en Bjurman-bloggare!
Arrogansen av Bjurman
Ja, rubriken ovan stämmer. Istället för att lägga krut på att redovisa helgens resultat så kör jag "all in" på att bli något av en "riktig" bloggare. Innan sysslade jag ju med
teknikrecensioner och
redovisning av sportresultat och
några krönikor fick väl plats på något hörn här och där. Bloggen fanns bara till
för att dumpa allt på en någorlunda strukturerad plattform, fanns ju ingen
mening med att pröjsa för en domän, liksom.





Likaså kommer jag fortsätta
med det, det känns ännu som ett oavslutat kapitel i min vardag, något jag bara måste göra för att känna mig värdefull. Men för att inte fastna i någon form av "skrivkoma" så kommer jag dagligen posta lite inlägg, lite av sådant där "live-bloggande" som bland
annat Sportbladets Per Bjurman (Biffen) sysslar med.


Det hela beror egentligen på att Bjurman, som skribent, är en av många som har fått mig att fastna för det delikata yrket som journalist/sportskribent. Få till
den där arroganta och någorlunda avslappnade, men icke desto mindre kaxiga stil som Bjurmans ord osar av, Olof Lundhs något ödmjuka personlighet, och den där lite mer vågade snobbigheten som Patrick Ekwall inflikar med jämna mellanrum. Sedan vore det ju guld värt om man kan framhäva samma dramatik som Erik Niva står till
förfogande med. Det vore verkligen något.


Man kan väl se det som jag vill dela med mig av mitt sportintresse, oavsett hur många själar som min läskrets består av; jag måste skriva helt enkelt.
Nää, nu blir det att kolla mer PL-fotboll, ack har det aldrig varit mer förgyllande att se världens i särklass rikaste liga, som nu efter ett kval-uppehåll.
Sunderland-Newcastle, som förövrigt dragit igång, drygt 15 minuter in i första halvlek.
Får väl se om Magpies kan bjuda de resande supportrarna på ett mål eller två. Om inte för dem, kan del väl åtminstone göra det för Gary Speed och Alan Shearer. Forntida spelare, vars namn fortfarande ekar på St. James Park.
Tjenix så länge.