We Want the Cup
"Spektaklet är (äntligen) över".
Jag hjälper de själar, som förhoppningsvis skummar igenom mitt lagomt orutinerade bloggande, lite på traven. Jag snackar alltså om NHL - den absolut bästa, största och fagraste hockeyligan i hela världen i Nordamerika- där en äckligt lång grundserie på hela 82 omgångar inatt går mot sitt omvälvande slut. Det stämmer!
Liksom Bjurman (Biffen i NYC) har jag åtskilliga gånger under
säsongens gång skummat igenom spelschemat för Rangers. Och varenda jävla gång har det slagit mig hur mycket det är att tampas med. Shit, är man van fotbollens fjuttiga säsongsscheman så får man allt i allt scrolla ner. Där är sista matchen, just där eller vid ett tidigare stadie kommer jag veta om laget i mitt hjärta förvärvat sig en slutspelsbiljett eller inte. Blir lite smått nostalgisk när jag tänker tillbaka på säongspremiären, en sen natt då året var 2014. Zuccarello kastade handskarna som ett jävla "goon", och bjöd på lite slagsmål när han fick nog. Men skogsjägarna i Manhattan har sedan länge clinchat en plats i slutspelet, trots en bitter säsongsinledning. Det fattas ju lite dock på listan, som till exempel divisonssegern, konferenssegern, och det som fick min passion att sprudla i gnistor - Presidents Trophy - alltså överlägset bäst poängmässigt för grundserien i hela ligan. "Best of the East", "On top of the League", ja, det är sjukt vad Rangers har bjudit på den här säsongen. Jag kan inte bli mer tillfredsställd egentligen, det är många nätter av svidande förlustdraman som man (som förmodligen förste svensk att se en hel grundserie i NHL) funnit sig obligatorisk att bevittna. 60 minuter av ren och skär tortyr. "Kniven mot strupen".
säsongens gång skummat igenom spelschemat för Rangers. Och varenda jävla gång har det slagit mig hur mycket det är att tampas med. Shit, är man van fotbollens fjuttiga säsongsscheman så får man allt i allt scrolla ner. Där är sista matchen, just där eller vid ett tidigare stadie kommer jag veta om laget i mitt hjärta förvärvat sig en slutspelsbiljett eller inte. Blir lite smått nostalgisk när jag tänker tillbaka på säongspremiären, en sen natt då året var 2014. Zuccarello kastade handskarna som ett jävla "goon", och bjöd på lite slagsmål när han fick nog. Men skogsjägarna i Manhattan har sedan länge clinchat en plats i slutspelet, trots en bitter säsongsinledning. Det fattas ju lite dock på listan, som till exempel divisonssegern, konferenssegern, och det som fick min passion att sprudla i gnistor - Presidents Trophy - alltså överlägset bäst poängmässigt för grundserien i hela ligan. "Best of the East", "On top of the League", ja, det är sjukt vad Rangers har bjudit på den här säsongen. Jag kan inte bli mer tillfredsställd egentligen, det är många nätter av svidande förlustdraman som man (som förmodligen förste svensk att se en hel grundserie i NHL) funnit sig obligatorisk att bevittna. 60 minuter av ren och skär tortyr. "Kniven mot strupen".Men de blå har skördat frukterna av sitt hårda "labouring", meriterna tillhör Madison Square Garden och vi har gett de flesta av storlagen stryk. "Playoffs Bound".
****
Sörjan av texten ovanför finns alltså till för att poängtera hur otroligt kvickt säsongen har gått. Jag finner icke förståelse, och kroppen, trots att jag snubblade in på Rangers grundseriefinal mot Washington (4-2) tidigare idag, har ännu inte snappat till med någon form av reaktion som indikerar lättnad av något slag. It´s over.... Winter Classic i D.C. och All Star-helgen flashar förbi i minnet, jisses vad mellankolin tilltar i kraft. Har tämligen varit ett stort nöje av följa Rangers den här säsongen, och rivaliteten sitter fortfarande lika hårt i ryggmärgen nu som i början av säsongen.
för att poängtera hur otroligt kvickt säsongen har gått. Jag finner icke förståelse, och kroppen, trots att jag snubblade in på Rangers grundseriefinal mot Washington (4-2) tidigare idag, har ännu inte snappat till med någon form av reaktion som indikerar lättnad av något slag. It´s over.... Winter Classic i D.C. och All Star-helgen flashar förbi i minnet, jisses vad mellankolin tilltar i kraft. Har tämligen varit ett stort nöje av följa Rangers den här säsongen, och rivaliteten sitter fortfarande lika hårt i ryggmärgen nu som i början av säsongen. Nää, nu får jag sluta reflektera på den saken innan jag tappar bort mig själv i vimlet. För somliga är det ju faktiskt inte över, "The final countdown" gäller fortfarande för ett par stackars lag i, som befinner sig i den gryta av nervositet som råder runt om i jänkarnas land. Just sånt här sista-minuten-kval-fumlande är det bra gött att inte behöva handskas med, och just därför tar jag tillfället i akt och skänker stort cred till Erik Karlsson och hans Ottowa Senators, som tidigare ikväll avancerade till slutspel efter 3-1 vinsten mot Philly Flyers, och som därmed står för en av NHL:s ståtligaste bedrifter någonsin. Erik har slutsspelsblod i ådrorna, det märks, usch va bra han är.
****
Inatt tar sagan slut för 14 lag, och en hel del åtgärder följer därefter. Tränare kommer sparkas, spelare flyttas runt som flyttlast, och för många av de organisationer som floppat denna säsong ( *host Toronto, *host San Jose, *host Boston, *host Buffalo, *host Arizona osv osv osv) kommer det följas upp med omfattande, svettiga timmar av pappersnötande, pann-rynkande, och blaskigt kaffehalsande.
Aja, blir nog en hel partaj och skumpa också, är ju trots allt tidig semester. Och inte minst lämpar det ju sig tidsmässigt alldeles utmärkt för Herr Mårts att lyfta på luren och hala in några NHL-svenskar som är sugna på VM-spel med Tre Kronor. The Melkman och Ekman Larsson är ju utsökta alternativ.
. Och inte minst lämpar det ju sig tidsmässigt alldeles utmärkt för Herr Mårts att lyfta på luren och hala in några NHL-svenskar som är sugna på VM-spel med Tre Kronor. The Melkman och Ekman Larsson är ju utsökta alternativ. ****
Nu är det dags för Rangers och övriga titelaspiranter att nöta slutspelsform, för DET VANKAS JU SLUTSPEL! Halleluja, Hurra, äntligen. Det är fanimej på tiden. Kanske kan Rangers upprepa förra årets bragd och spela sig till ännu en final?! Det hoppas jag verkligen, Henke och grabbarna förtjänar att få sina namn ingraverade på den där satans stora Stanley Cup pokalen. Trots allt är det inte många lag som spelat till sig Presidents Trophy och därefter kammat hem Stanley-titeln, men Rangers 1994-gäng gjorde det, likaså ska vi göra det. "Do it for Hank". Messier kanske till och med kommer på ett par slutspelsmatcher, legendarisk spelare för övrigt.
sig till ännu en final?! Det hoppas jag verkligen, Henke och grabbarna förtjänar att få sina namn ingraverade på den där satans stora Stanley Cup pokalen. Trots allt är det inte många lag som spelat till sig Presidents Trophy och därefter kammat hem Stanley-titeln, men Rangers 1994-gäng gjorde det, likaså ska vi göra det. "Do it for Hank". Messier kanske till och med kommer på ett par slutspelsmatcher, legendarisk spelare för övrigt. Några matcher till, sedan fixar NHL resten av skitgörat inför det slutspel som komma skall. Själv ska jag scouta lite resultat av följande, men först blir det efterlängtat podcast-skitsnack med Sjögren & Co.
, sedan fixar NHL resten av skitgörat inför det slutspel som komma skall. Själv ska jag scouta lite resultat av följande, men först blir det efterlängtat podcast-skitsnack med Sjögren & Co. "The Show must go on"- som Freddie Mercury basunerade ut en gång i tiden.
****